gladamoa

Vad underbart, nu har våran efter längtade som kommit till denna värld.

02.00 kom som jag trodde var förvärkar, men så började jag ta tid på dom och märker att dom är regelbundna på 3-4,5 minuters mellanrum. Blev så fundersam med tanke på att jag trodde ju att förlossningsvärkarna skulle vara smärtsamma och värkarna jag hade dom var inte så jätte smärtsam. Klart dom kändes men det var inte så farligt, som mensvärk fast i en krampande känsla.

02.30 ringde jag in till förlossningen och frågade vad dom trodde, hon tyckte jag skulle komma in för att kolla om det var värkarbetet som hade börjat, hon trodde det. Men jag tyckte att jag kunde ju vänt ett tag, vill ju inte behöva åka in på natten för att sen bli hemskickad ifall det var så att det inte var någonting.

04.00 ca så gjorde värkarna så fruktansvärt ont helt plötsligt, så jag väcker Christian och talar om att jag har regelbundna värkar och att jag pratat med förlossningen. Sa att nu är det dags att åka in på en gång. Ajaj vad ont det gjorde, det värkligen krampade och drog i magen och ryggen och ned i höfterna, obeskrivligt. "Men har vattnet gått då?" frågade en trött Christian. Kände ett "Plupp" i mig, tittade ängsligt på Christian och sa "Ja, nu!" Vad precis den frågan kom då. Christian hjälpte mig av med mina byxor och hjälpte mig till toaletten och vattnet bara fortsatte rinna och slemproppen gick. och värkarna blev allt mer intensivare. Ringde sen till Christians pappa och sa "Han vill komma ut nu!", han säger att han kommer på en gång. Texas den lilla rackarhunden medans vi inte såg började smaskigt slicka i sig fostervattnet som kom på golvet, så Christian fick ryta i åt han när han märkte det.

05.00 var vi inne på förlossningsavdelningen, och nu vart värkarna så outhärdliga att jag trodde jag skulle rent ut sagt dö, dom gav mig lustgas, men fick panik av att andas i den under tiden jag fick värkarna så det funkade först inte då dom kom fram till att jag behövde någon bedövning för att inte svimma ov smärtan så frågade dom mig om rygg bedövningen tackade jag ja, hade så outhädliga värkar att jag spydde emellan dom. Christian stöttade, pushade och hjälpte mig så otroligt bra, andades med mig att pappade mig hela tiden.

06.30 kom narkosdoktorn och gav mig epedralen, fick nog en 7 värkar innan den bedövningen tog. Då när den värkade hade jag 10 underbara minuter där jag kunde, slappna av och prata med Christian, som tyckte jag var så duktig och stark, han hjälpte mig till toaletten mellan en värk så jag fick kissa. Men epedralen gjorde värkrna så annorlunda, det blev en intensiv och otroligt kraftig smärta som gjorde att jag bara ville krysta.

08.00 kom barnmorskorna in och ville kolla och känna om jag hade öppnat mig något mer, dom blev så förvånad över att jag hade öppnat mig helt, på så kort tid. När jag kom in var det ju bara 3cm jag öppnat mig. Och då vart det heltplötsligt på riktig, och jag började pressa och krysta på varje värk istället för att försöka andas bort värkarna. Christian hade nog otroligt ont han med förvarje gång jag tryckte på, för när jag krysta kramade jag om Christian (Så tänk själv hur mysiga kramar det blev för han, men han pushade och hjälpte mig igenom det hela iallafall.

08.16 säger barnmorskan att en krystning kvar och han är ute, Christian säger "pressa nu älskling, kom igen nu!" och jag pressade och skrek (för ack så ont det gjorde) han lixom dök ut ur mig, kom med amen och huvudet samtidigt.

08.17 Kom våran lilla son ut till den kalla världen, inte alls så varmt, mjuk, tyst och mörk värld han är van. Och dom lägger an i min famn, kommer aldrig att glömma den kännslan! Vad vacker han är!!!

För att vara först föderska och klara av det på 3 timmar och 17 minuter, från 05.00 till 08.17 är inte så vanligt... Intensivt och inte alls en vilostund att försöka samla krafter för att orka. Men jag är stark, och duktig som klarade av det så bra som jag gjorde- Är stolt över mig själv!!
Hade inte klarat det så bra om inte Christian hade varit en så underbart bra kouch(eller hur det stavas)!!!!!!!!

Älskar dig min underbara Christian! Nu har vi en son, som är den vackraste i världen och han är bara våran!
Lars Damien Larsson heter våran prins! 3060g 50cm